För mig började det inte med att veta allt om kosten. Det började med landslagssamlingar och konsekvenser som tvingade mig att ge upp hela min satsning
Jag må vara legitimerad dietist med masterexamen inriktad mot idrottsnutrition idag,
men min resa började långt tidigare.
Den började på fotbollsplanen.
Vid 12 års ålder kom jag med i en flickakademi som fick mig att satsa på fotbollen.
Det blev många år med stukade fötter, extra löpintervaller efter träningspassen och tankesättet att “jag behöver lägga ner jobbet för att tävla mot de bästa”.
Och det gjorde jag, för vid 15 års ålder kom jag med på min första landslagssamling.
Efter det blev många landslagssamlingar i fotboll och futsal.
Och där minns jag så tydligt hur jag under kostföreläsningarna och matlagningsworkshops förstod att det jag åt, och det jag inte åt, påverkade allt:
om jag orkade koncentrera mig för att slå en tillräckligt rak passning, om jag hade orken att springa snabbt även andra passet för dagen, och så mycket mer.
Trots det var det sällan någon som pratade om maten.
Absolut, vi blev tillsagda att “äta mer” och “fylla på”,
men inte hur, när eller varför.
Så utan någon självklar person att vända mig till började jag alltmer söka runt på egen hand.
Det blev startskottet för där jag är idag, men också de konsekvenserna som fick mig att tvinga ge upp hela min satsning.
Efter mina år som elitfotbollsspelare tog CrossFit över min värld, men jag fick ta konsekvenserna jag aldrig vill att du ska få
Jag tränade hårt 5 dagar per vecka. Vissa dagar även dubbla pass.
Visst, de där 2-3 timmars passen och tävlingarna utvecklade mig. Jag kunde ta allt tyngre vikter och hålla snabbare tempo på konditionsmaskinerna.
Men jag ville mer. Jag ville tävla mot eliten, och inte bara stå där på tävlingsgolvet och köra tunga cleans mot mina förebilder, utan jag ville vara en av dem.
Du vet, den som andra på gymmet stannar upp för att titta på när jag lyfter 85kg snatch, gör klart workouten 2 minuter före alla andra, och ställer mig på pallen efter tävlingen.
Men jag gjorde ett stort misstag som har kostat mig möjligheten att få träna hårt och känna mig kapabel. Att få kunna gå till failure i styrketräningen, dra ut på ett löppass, eller vara den som ingen behöver fråga om jag orkar hjälpa till och bära bort den där tunga lådan.
Misstaget var att jag åt för lite, och det gav konsekvenser.
Inte bara en enskild skada, utan jag kan idag inte räkna på mina egna fingrar hur många skador eller överbelastningar jag har haft. Problemen avlöste varandra och läkte aldrig.
Och inte nog med det, utöver alla timmar jag spenderade på boxen, var mitt andra hem soffan. För jag var för trött för att orka umgås med kompisarna, eller göra i ordning den där mackan och skålen med yoghurt och flingor som jag egentligen hade behövt äta.
Jag trodde att jag gjorde allt “rätt” – jag räknade kalorier, följde kostscheman, tog hjälp av kostrådgivare, nutritionister och coacher. Sökte runt för att få svar på hur jag skulle äta.
Men ingenting hjälpte, och på köpet förstördes min relation till mat.
Mat blev “bra” eller “dåligt”. Jag blev så fixerad vid att göra allt perfekt, att jag tackade nej till att gå ut och käka för att slippa undra vad som var i maten. Jag satt hellre och åt min matlåda själv.
Då förklarade ingen för mig varför för lite mat går ut över prestationen, skador, trötthet, självbild och relationen till mat.
Där började min resa, att hitta svar själv via min utbildning – 5 års studier till legitimerad dietist med masterexamen inriktad mot idrottsnutrition. Och tack vare det kan jag idag hjälpa andra satsande atleter att hitta strategier innan kroppen tvingas säga ifrån.
Jag tränade hårt 5 dagar per vecka. Vissa dagar även dubbla pass.
Visst, de där 2-3 timmars passen och tävlingarna utvecklade mig. Jag kunde ta allt tyngre vikter och hålla snabbare tempo på konditionsmaskinerna.
Men jag ville mer. Jag ville tävla mot eliten, och inte bara stå där på tävlingsgolvet och köra tunga cleans mot mina förebilder, utan jag ville vara en av dem.
Du vet, den som andra på gymmet stannar upp för att titta på när jag lyfter 85kg snatch, gör klart workouten 2 minuter före alla andra, och ställer mig på pallen efter tävlingen.
(Bild på mig när jag snatchar)
Jag tränade hårt 5 dagar per vecka. Vissa dagar även dubbla pass.
Visst, de där 2-3 timmars passen och tävlingarna utvecklade mig. Jag kunde ta allt tyngre vikter och hålla snabbare tempo på konditionsmaskinerna.
Men jag ville mer. Jag ville tävla mot eliten, och inte bara stå där på tävlingsgolvet och köra tunga cleans mot mina förebilder, utan jag ville vara en av dem.
Du vet, den som andra på gymmet stannar upp för att titta på när jag lyfter 85kg snatch, gör klart workouten 2 minuter före alla andra, och ställer mig på pallen efter tävlingen.
(Bild på mig när jag har bandage runt fot/hand)
Jag tränade hårt 5 dagar per vecka. Vissa dagar även dubbla pass.
Visst, de där 2-3 timmars passen och tävlingarna utvecklade mig. Jag kunde ta allt tyngre vikter och hålla snabbare tempo på konditionsmaskinerna.
Men jag ville mer. Jag ville tävla mot eliten, och inte bara stå där på tävlingsgolvet och köra tunga cleans mot mina förebilder, utan jag ville vara en av dem.
Du vet, den som andra på gymmet stannar upp för att titta på när jag lyfter 85kg snatch, gör klart workouten 2 minuter före alla andra, och ställer mig på pallen efter tävlingen.
(Bild på mig när jag äter från förr)
Min resa har format mig till att förstå varför kosten är en avgörande grundsten för att kunna tävla på elitnivå, och mitt mål är att du också ska få uppleva det
Jag tror inte på färdiga mallar, quickfixes eller kostscheman, just för att de sällan fungerar i vardagen. Jag har både själv upplevt hur jag inte vågade äta något utanför vad som stod, och hur det kunde leda till att jag inte kunde sluta äta av godiset eller chipsen när jag fick chansen.
Och så har jag pratat med otaliga atleter som har testat kostscheman, och berättat att de har varit för jobbigt att stå där i köket och väga och mäta samma 10 recept vecka efter vecka. Efter några veckor går de tillbaka till sina gamla rutiner, och inget av det blir anpassat för din deload, uppbyggnadsfas eller tävlingsförberedande.
Istället tror jag på att lyssna, förstå och möta varje atlet där du är.
Och jobbar utifrån Season Readiness Metoden.
Season Readiness Metoden är till för att ge dig klarhet, trygghet och verktyg som håller i längden, så att din prestation kan byggas utan att kroppen eller relationen till mat tar stryk
För att du inte ska behöva gissa.
Den innebär bland annat att göra justeringar i din nuvarande kost som du vill och kan att använda – att lägga till ett glas juice till frukost, öka portionen pasta med 1 dl till, eller fylla på med torkad frukt under passet.
Och grundpelarna i metoden är:
✓ Individanpassat: din vardag, din träning och dina mål. Samma råd fungerar inte för alla.
✓ Prestationsbaserat: din ambition att nå din fulla potential, att tävla mot de bästa. Jag hjälper dig använda maten som ett verktyg för att nå dit.
✓ Evidensbaserat: jag lutar mig mot forskning, inte trender.
✓ Utan pekpinnar: kost ska skapa möjligheter, inte press. Därför hittar vi kostförändringar som fungerar hållbart i ditt liv.
Det här tycker atleter som samarbetar med oss
Det samarbete vi har haft har gett mig väldigt mycket. Att skifta fokus från protein till kolhydraterna har varit avgörande.
Vendela är väldigt duktig, kunnig och inlyssnande. Jag märker att Vendela verkligen bryr sig, och hon är inte rädd att ställa frågor för att förstå hela bilden."
Kombinationen av strukturerad träning och rätt energiintag bidrog till att jag förbättrade min HYROX PRO-tid med 7 minuter.
Framför allt kände jag mig stark, återhämtad och väl förberedd under tävlingsdagen. Jag är mycket nöjd med både min prestation och känslan under loppet."
